Hur jag gav upp och lärde mig älska nyhetsbrev

Vi lägger korten på bordet och kickar igång Medleyåret 2025

Vi har inte hörts på ett tag nu. Hoppas det nya året behandlar dig väl, att du haft en vilsam ledighet och lyckats samla dina krafter.

För vi har jobb att göra!

Som ni säkert listat ut vid det här laget, finns det en anledning till att jag försökt samla så många Medley-vänner som möjligt i och med detta nyhetsbrev. Det finns en plan.

Men för att vara tydlig – planen som jag kommer att lägga fram i detta nyhetsbrev – om den går i lås så är det tack vare er.


Först och främst, den Stora Frågan™ som alla frågar (åtminstone mig!) jämt och ständigt.

Svaret är enkelt: Det är målet.

Medley har inte haft en särskilt stor närvaro på webben eller sociala medier under åren som gått sedan förra boken släpptes. Jag hade tänkt jobba på i lugn och ro i min ateljé och sedan släppa en bok när det fanns en bok. Det kändes konstigt att dela något som inte var klart.

När vi sedan nådde punkten då boken faktiskt började bli klar, så insåg jag att det skulle bli svårt att få ut den. Medleys ursprungliga förlag hade lagt ner, det nya förlaget tyckte inte att boken passade in i deras utgivning länge, och de förlag jag pratade med hade inte heller en självklar plats för den. Allt detta nämnde jag i förra nyhetsbrevet.

Allt pekade på egenutgivning. Problemet är att jag inte har resurser att ge ut en bok på cirka 270 sidor på egen hand. Med resurser menar jag inte bara tryck och distribution, där inkluderas också det svåraste: marknadsföring. Synlighet.

En skissversion av ett uppslag från bok 2 under renteckning.

Sociala medier har förändrats under de senaste åren. Instagram har i det närmaste blivit en shopping-app, Facebook struntar i visa dig innehåll från folk du valt att följa, och X-twitter… ja, vi ska inte ens gå in på det.

Folk uppehåller sig inte längre vid en och samma plattform, och även om man skriver något finns inga garantier att det når ut. Under de senaste två åren har jag trivts väldigt bra på plattformen Bluesky, men det är orimligt att förvänta sig att alla ska a.) migrera sin internetnärvaro dit, och b.) följa just mitt konto.
Det känns inte heller så tilltalande att stå på en låda och hoppa upp och ner för att försöka skära igenom bruset, och i värsta fall tjata hål i huvudet på de som faktiskt ville lyssna.

Så jag gjorde som så många serietecknare och andra skapare gjort innan mig; jag skapade ett nyhetsbrev för specifikt de som jag behöver nå.
Om vi förutsätter att nyhetsbrevet är det första steget att nå ut till de som är intresserade av en fortsättning på Medley: hur löser vi då det andra problemet, att det är för dyrt och omständigt att ge ut en tjock seriebok?

Efter att ha bollat runt problemet började en ny idé slå rot.

På väggen bakom skrivbordet finns utskrivna A4-papper uppsatta som innehåller små boxar. Där bockar jag för vilka delar (skiss, tuschning, textning osv) som är avklarade för vilka seriesidor, och ser hur mycket jag har kvar. Mycket är förbockat nu.

Medleys andra del var alltid tänkt att vara just en bok. Men boken består i nuläget av sex rejäla kapitel, och i slutet av det tredje kapitlet finns en tydlig vändning, en brytpunkt. Om man ville, skulle man utan större problem kunna dela boken där.
Något annat som talar för uppdelningen är att även om man hugger boken i två, så skulle varje del utan större problem nå upp till albumlängd.
Lägger vi till plocksidor, extramaterial och sånt som gör boken extra kul, landar vi trots allt på två böcker på 140-160 sidor styck (beroende på hur mycket extramaterial man unnar sig).

Två kortare böcker istället för en lång gör att projektet plötsligt blir betydligt mer möjligt att genomföra, men fortfarande inget man gör i en handvändning. För det behöver vi gå vidare till nästa del i planen.

Vi har ju bara börjat.