Bok i handen eller på webben

Varför just en seriebok

Spridning kontra format – vi gör en djupdykning!

Den här månaden är synnerligen packad med jobb (som inte har något att göra med Medley) – men nyhetsbrevet tuffar på.

Faktum är att jag hade ett annat tema bestämt för denna vecka, men när det kom till kritan kändes det inte så spännande. Så vad göra?
Efter att ha frågat på Bluesky om vad ni skulle vilja läsa mer om, föreslog den trogna Medleyläsaren Ruben dagens tema. Och det passar ju perfekt!

PSST! Har du något som du vill läsa mer om i nyhetsbrevet? Du kan svara direkt på detta nyhetsbrev via Medleymailen, eller höra av dig på Bluesky!

Som många andra blev jag helt golvad av det stora vida nätets möjligheter när jag började ”gå online” regelbundet i slutet av 90-talet.
Det absolut första jag gjorde (efter att ha sökt upp allt som hade att göra med igelkotten Sonic och gått med i ett par nätforum) var att undersöka hur man ordnar en egen hemsida. Och, såklart, hur man lägger upp bilder på internet.

Mina första hemsidor var väldigt enkla; jag knackade själv ihop tafflig HTML i Notepad på datorn och laddade upp rubbet till en gratistjänst. Tricket för att få hemsidorna att se balla ut var alltid att ösa på med mer bilder, man fick bli expert på att få ner filstorleken på GIF-filer så man kunde peppra på med snygga bildrubriker och tumnaglar.

Det var dock inte förrän i gymnasiet som jag skulle upptäcka webbserier. De skulle sedan hänga med i flera år därefter.

Anders Loves Maria av Rene Engström (detta utdrag är från juli 2008). En av de absolut mest populära internetbaserade serierna någonsin.

Idag finns ju hur mycket tecknade serier på internet som helst, men även om de var färre och mer nischade, fanns det redan under 2000- och 2010-talet några riktiga guldkorn.
Det mesta såg enkelt ut eftersom det i huvudsak var amatörer (och blivande serietecknare) som producerade och lade upp serierna, men vissa verk stack verkligen ut, detta i kombination med en spirande nybyggaranda gjorde mediet väldigt tilltalande.
Det fanns givetvis några favoritserier som följdes troget; det här var innan algoritmernas tid och RSS (som senare skulle användas för att hålla koll på bloggar) hade inte slagit igenom heller. Således gick man helt enkelt in på sidorna varje dag eller nån gång i veckan för att se om de hade uppdaterats.

Under just den här perioden var det också flera serier som blev riktigt stora just för att de var webbserier, de lyftes upp som superkändisar på konvent, sålde fysiska utgåvor av sina böcker och så vidare. Men något klickade inte för min del, och när jag själv började teckna serier var det ändå papper som gällde från allra första början.

Medleyhemsidan, så som den såg ut i september 2008. Det fanns nyheter, info om serien, förhandstittar och bilder, pressklipp, info om var man kunde köpa serien – och såklart, kontaktinfo.

Något annat som fanns tidigt var att Medley hade en hemsida. Den första hemsidan finns givetvis inte kvar längre, men om man kikar på Wayback Machine (varning för långa laddningstider!) kan man fortfarande läsa om Medleys framfart under seriens första år.

Det fanns såklart ett bildgalleri och utdrag ur serien, men hemsidans funktion var att få folk nyfikna, inte att läsa på skärm. Man fick beställa ett eget exemplar om man ville ta del av serien, helt enkelt.
Jag minns inte längre hur det kom sig att den första Medley-hemsidan togs ner. Det hände dock i samma veva som drömmen om Medleyboken tog fart, vilket innebär att Medley inte hade någon hemsida under hela Utopi-tiden.
Samma dag som Medley, vol. 1 – En ny våg släpptes via Kolik Förlag gick en sprillans ny hemsida online som var betydligt bildfokuserad än sin föregångare. Där kunde man faktiskt läsa hela första kapitlet genom en flash(!)baserad läsare som animerade bladen när man bläddrade.

Men då landar vi åter igen i samma fråga som inledde texten: måste det vara just en bok?

Nej. Men det måste vara tryckt media.

Om sanningen ska fram finns det ytterligare ett format som jag håller högt, om möjligt ännu högre – och det är serietidningen. Den är så tillgänglig, så smidig, så lätt att dela med andra. Men vet du vad som inte är lika praktiskt med serietidningen som medium?

  • Den är dyr att distribuera
  • Den har en kort livscykel (= butiker skickar tillbaka osålda nummer efter en viss tid, om de ens kommer ut i butik)
  • Löpande narrativ (med en pågående story) är ju menade att läsas i en viss ordning, vilket gör det svårt att hoppa in och läsa ett nummer ”mitt i”. Detta gör det knepigt för nya läsare.

En bok däremot? Dyrare startkostnad, absolut, du måste sälja fler för att gå runt, inget snack om det – men du kan sätta boken i handen på läsaren och denna kan få hela läsupplevelsen.

Och den givna vinnaren är därför …

Vad är detta för mashup? Ett test. Medleyboken 2 planeras just nu ha liknande format som Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson – givetvis måste man undersöka hur det skulle kunna funka i praktiken.

Okej, här kommer det: jag älskar boken som publiceringsform.

På samma sätt som jag sitter och fipplar på inställningarna för att få bra bild på TV’n, bra FPS på min bärbara spelkonsol eller färgkalibrera så färgerna poppar på min Cintiq, vill jag att tuschlinjerna ska kunna skära genom berg med sin skärpa.
Punktrasterna? De skall se läckra ut och ha minimalt med moiréeffekter, luftigheten och snärtigheten i textningen skall sitta som ett smäck, paginering och marginaler ska ligga ✨perfekt✨ (eller nästintill).

Vissa saker kan du bara uppleva när du håller dem i handen, för att någon jobbat för att du ska få en upplevelsen. Boken har en särskild tyngd, känslan av pappret när man bläddrar mellan sidorna är unik.

Medley brukar ju vanligtvis vara i svartvitt (så även den kommande boken). Men jag gjorde ett undantag med sidospåren. Detta är från när Medley: Rewind (2023) höll på att tryck-korras.

Det nämndes ju precis i början av nyhetsbrevet, men just nu jobbar jag på med andra saker – olika frilansuppdrag – just för att kunna lägga all kräm på Medley senare.
Det är frusterande (vill ju jobba vidare, nu!), men tålamod är som bekant en dygd. Snart nog är det dags att växla upp.

Och det ska ni veta: Jag ser så fram emot att berätta mer om vad som väntar i nästa del i äventyret. ❤️