Att komponera en värld

En byggsten och en referens i taget

En fråga som ofta dyker upp handlar om olika musikgenrers städer, och hur de ser ut och funkar i Medleys värld.
Det är en rolig fråga, men knepig att svara på. Jag har nämligen en oskriven regel om Medleys värld som i och med denna text blir en skiven regel: jag bedömer inte att någonting är satt i sten, förrän serien är skickad till tryck.

Bakgrunden till bakgrunden

När jag började teckna mina allra första serier i högstadiet och gymnasiet såg jag mer eller mindre omgivningarna som ett nödvändigt ont. Jag behövde ju såklart etablera var figurerna befann sig, men hur detaljerat behövde det egentligen vara…?

Denna inställning utmanades ögonblickligen när jag började plugga på Serietecknarskolan. Jag fick för första gången ta del av ordentlig feedback, för att inte snacka om alla de olika slags serier som lånades ut oss studenter emellan, därtill serieböckerna och -tidningarna som fanns i skolans bibliotek. Både mitt tecknande och hur man ägnar sig åt världsbygge påverkades.

Omgivningarna i en berättelse – oavsett medium, men i synnerhet tecknade serier – är så mycket mer än bara ”bakgrunder”. Utöver att det är här figurerna lever och att det är här berättelsen utspelar sig, så påverkar världens regler direkt hur figurerna kan agera.

Problemet med Fantasykartan

Som med allt annat finns olika åsikter och ingångar till det här med världsbygge.

Väldigt förenklat (för visst finns det grader) föredrar vissa att utgå helt från storyn och vad som behövs i den. Behövs det en stad, så skriver man in en stad. Man kan såklart också bara köra på och ser var man hamnar – det känns mer spännande att hålla fältet öppet – medan andra skriver en utförlig bibel om hur världen funkar, innan de ens skrivit ett ord på själva storyn.
Men bara för att man sagt att något är på ett visst sätt i ens egna anteckningar, måste man verkligen hålla fast vid det?

Det är kul att bygga värld. Det finns mycket att upptäcka, många idéer att bli förälskad i; därför kan det kännas svårt att stryka vissa älsklingar när man märker att de inte funkar.
Jag är av åsikten att ingenting man skriver någonsin är bortkastat – även om det inte följer med hela vägen. Att skriva är att tänka! Däremot har jag svårt för liknelsen runt den berömda fantasykartan – hur cool den än är – om vi tänker oss att det leder till att man bygger en story runtom saker man ”redan bestämt”. Risken är att det blir stelt.

Men det är själva avvägningen; om man ska ha en rigid mall som allt utgår ifrån, eller om man ska justera hur väl den funkar varje gång man gör en ändring i storyn. Man måste hitta sin egen balans.

Den verkliga världen

Jag kommer att gå in mer på hur musik är en slags övernaturlig kraft i Medley i ett senare inlägg. Men om vi tittar på världen och hur den ser ut, så tror jag nog ändå att ni håller med om att den liknar vår ganska mycket.

En sak som jag håller fast i, inte bara vad gäller serier utan berättande överlag, är att allt som inte visas upp och etableras funka på ett visst sätt, måste vi anta att det funkar som i vår värld. Till exempel, ser vi att figurerna rider på jätteödlor förutsätter vi att hästar kanske inte är en grej. Använder figurer medeltida verktyg, kläder, osv, så tänker vi kanske att elektricitet inte gjort entré i denna värld. Att visa vad som finns i världen berättar lika mycket som vad du väljer att inte visa upp.

Det här är också väldigt lockande med efter-katastrofen-settingen. Har något existerat och varit vedertaget, men fallit i glömska? Kan vi återerövra denna teknologi, eller dessa koncept?
Här kommer kopplingarna till vår värld in. Medleys värld är inte vår värld, men givetvis vill jag att ni ska tänka på vissa saker när jag namnger och utvecklar platser och koncept.

Platser i synnerhet. Axels hemstad – Etuna – är givetvis baserad på Eskilstuna, men tyvärr har jag ingen egen koppling till just den staden. Jag har däremot en koppling till Östersund.

Och som ni vet: man tager vad man haver.

Det finns många platser i Medley som är baserade på verkliga platser.

Vid det här laget är ni säkert många som har listat ut att Symfoniens huvudstad, Symphonia, är baserad på musikstaden Prag; men även Rådhuset i Malmö, den lilla spanska bergsbyn Mijas, franska seriefestival-staden Angoulême och ångbåten Flottisten (som hör hemma i Rättvik) har fått stå som förlaga till de många platser som Axel och gänget passerar på sin väg mot Medley.

Längre fram kommer det att smattra loss med platser inspirerade av (bland annat) Sala Silvergruva, Slussen såväl som Skanstull i Stockholm, de jämtländska skogarna och Akropolis i Aten.
Förhoppningsvis tänker ni inte på det över huvud taget, utan skrockar på sin höjd till när en blinkning till något bekant swishar förbi.

Ibland vill man bara rita nåt ballt

Det är roligt att tänka ut spännande scener och snygga, detaljerade platser, så till den graden att man ibland får tygla sig. För att teckna upp dem och få dem att funka i serien är i slutändan tidskrävande.
Så, jag har ett trick när jag ska skriva eller göra bildmanus, och det är att försöka släppa faktumet att det är jag som måste teckna det.

Inte nog med det: Generellt brukar jag försöka dela upp mig i tre personer: den som hittar på, den som problemlöser, och den som sätter ihop allt.

Om jag inte gjorde på det här sättet skulle jag absolut hämma mig själv i förväg; planera tidsåtgången, försöka vara ”ekonomisk” med detaljerade bilder. Istället får processen bestå av tre Lisor som mestadels respekterar varandras roller – men som ibland också har storgräl på kontoret (”Varför måste jag rita det här?!!”).
Ibland tar Lisa nummer två också ett redaktionellt beslut och förenklar eller klipper ner en scen.

Jag kan inte sitta och oroa mig för hur något skall lösas längre fram. Det är mitt framtida jags huvudbry! Och statistiskt sett kommer hon att göra sin research, slita sitt hår och i slutändan lösa uppgiften. Det är, om jag ska vara sådan, det enda jag kan lita på.

Det, och en sjuhelsikes massa referensfoton.

Statusuppdatering!

Jag utlovade dock en statusuppdatering också, och det skall ni få.

Vad kommer härnäst?

Som nämndes härom veckan är jag just nu mitt uppe i en superintensiv arbetsperiod. Jag bollar just nu två stora uppdrag parallellt med serie-/mangaworkshops på grundskolor runtom i Stockholm, och det lämnar inte mycket tid till Medley. Dessvärre.

Men! I april – om allt går enligt planen – så sjösätts nästa fas. En hel massa material behöver bli färdigt under ungefär en månads tid, och allt kommer till sin spets på Stockholms internationella seriefestival i maj. Redan innan dess, kommer ni såklart redan att ha fått förhandsinformation om vad som komma skall.

Tills dess, finns en väldigt viktig sak som jag vill be dig, som läser detta: Sprid ordet om att Medley är på väg tillbaka. Berätta för era serieintresserade kompisar och för folk som ni tror skulle gilla Medley om att nyhetsbrevet finns!

Det är här, för er, som jag kommer att berätta allt först. Jag är tacksam över varenda en som valt att följa denna resa; och desto fler vi är, desto starkare blir denna comeback.