Så hur funkar musik, egentligen?

Smärtande toner bör inte underskattas

I Lisa Medins egna liv är det stressigt och fullsmockat i schemat; men här i nyhetsbrevet kan vi luta oss tillbaka och kika på roligare saker.
Idag ska vi ta oss en titt på hur det egentligen kommer sig att man kan avfyra några väl valda ackord och få samma effekt som en mäktig specialattack.

Offensiv och defensiv musik

Tidigt, i både fansinen och i Medley – En ny våg, tas musikens särskilda egenskaper upp. Innan Axel ens har gjort entré får vi veta att musik, det är farliga grejor.

I första kapitlet – som funkar nästan som en pitch, allt är väldigt pang-på – ser vi hur ett misogynt garagerövarband demonstrerar sin musikaliska makt innan Axel sänker dem med en dräpande recension (och, i ärlighetens namn, med en del fysiskt våld).
Både i kapitel ett och två görs det tydligt att instrument som är fokuserade på melodier är offensiva, medan taktinstrument (som trummor och maracas) generellt sett används för defensiva manövrar då de inte koncentrerar den musikaliska kraften lika effektivt.

Detta är såklart bara en generalisering, något vi snabbt får se.

Musikens form

Från början fanns det en enkel konstnärlig ambition från min sida: all musik skall ha ett unikt utseende, eftersom alla musiker spelar sin egen typ av musik. 
Även om detta är något jag fortfarande har som mål och ambition, så skulle det visa sig vara svårare än man kunde tro, inte minst när det som allt som oftast behöver visas är hur musiken färdas mot sitt tilltänkta offer. 
Vi pratar ju om musikvågor, och visuellt är det trots allt rätt så tacksamt att jobba med vattenliknelser. Musiken kan ha vissa egenheter som skiljer sig mellan enskilda musiker, men musiken har en tendens att böja sig, zick-zacka och flöda fram. Som vatten.

Magi kräver regler

Det är enkelt att tänka att musiken i Medley är att likställa rakt av med magi. Men det är inte fullt så enkelt. Musiken är en potentiellt destruktiv kraft som genomsyrar hela Medleys värld, och den finns närvarande även när den inte aktivt används för strid. 

Musik, i Medleys värld, är det som jag nu i brist på bättre ord kommer att kalla för shounenenergi. 
Ja, det är dags för 7,5 högskolepoäng i mangakunskap igen. 

Men jag ska inte vara långrandig! Det jag vill säga med detta, är att alla riktigt bra slagsmålsmangor har en inre logik när det kommer till de fantastiska (och ibland sjukt utdragna) fighterna. Här skulle jag kunna ge er en diger läslista, men jag nöjer mig med att påstå att samtliga stora mangaserier de senaste 40 åren har lutat sig mot ett slags internt regelverk för hur kraften figurerna slåss med får användas. 

Här följer (inte så) kort några exempel 

I den omåttligt populära manga- och sedermera animeserien Demon Slayer (orig. Kimetsu no yaiba) slåss demondräparna tekniskt sett med svärd; men för att kunna… ja, dräpa demonvarelserna som konspirerar mot mänskligheten, så behövs ett extra lager fantastik: där kommer de fem andningstyperna in (som i sin tur är baserade på de fem elementen och som har ett gäng underkategorier). 

Samma princip, men i mer direkt form, kan vi se i Avatar: The last airbender (shhh, det är visst en shounen) där fyra element delar in världen och där somliga bokstavligen har förmågan att böja elementen.

I Bleach slåss liemännen med själakraft som delas in i olika nivåer, och i min favoritmanga Fullmetal Alchemist används en form av alkemi för strid genom specifika riter med transmuteringscirklar – och med regler som begränsar och förstärker vad olika alkemister kan göra. I Saint Seiya så bränner helgonen sitt kosmos (fråga inte, se bara 1980-talsanimen) och gör sig således värdiga alltmer blingiga rustningar.

Ni förstår. Vi har en tendens att tänka på all övernaturlig typ av strid som magisk, men ibland behöver vi bara föreställa oss att det handlar om att lösgöra energi och förvandla det till avsikt. 

Och hur man gör det, beror på världsbygget.

De som kallas musiker

Detta för oss prydligt tillbaka till Medley. Jag nämnde det i förra nyhetsbrevet, men vi tar det igen: i Medleys värld tillhör alla en musikgenre men alla är inte musiker. 

Generellt så föds man in i en genre. Men även om det är vanligt att man sedan tillhör den genren livet ut, så är det inte heller ovanligt att man konverterar till en annan. Man kanske gör det eftersom man synkar bättre med en annan musik, man kanske gör det för kärleken eller för att man måste. 

Precis som i vanliga livet, så är saker sällan så svartvita som de först verkar.

Följ ditt beat

Som jag nämnde i ett tidigare nyhetsbrev, om att bygga en värld (som ni nu kan läsa på Medleys nya hemsida – mer om det kommer längre ner) så tycker jag inte om att berätta om saker i förväg som kommer att framgå senare i Storyn™. 
Men jag kan ändå avslöja att det främst är musikerns avsikt som avgör om musiken kommer att vara livsfarlig eller ej, samtidigt som det är fullt möjligt att spela musik som är helt ofarlig. Det handlar om huruvida man väljer att spela skarpt.

Detta nämndes kort under balscenen i kapitel 7 av Medley (från första samlingsvolymen, En ny våg), under Axel och Catherines stela fiendedans – då Axel ändå hade anledning att oroa sig över kammarorkesterns närvaro. 

Men det gäller överlag: även om du har förmågan att spela offensivt, behöver du fortfarande fokusera din musik mot någon eller något för att det ska ge effekt. Olika genrer har dessutom olika tabun, och/eller använder sin musik på olika sätt.

Musikens makt i bok 2

Efter detta brandtal om hur ballt det är med musikvåld skall jag också vara tydlig med att denna nästa del i Medleys berättelse inte fokuserar fullt så mycket på musikbataljer, utan skiftar fokus till hur musiken har format de olika genrer som Axel och Stefan (och Catherine!) kommer i kontakt med. 
Exempelvis olika musikstilar hållit vid liv och tolkat traditioner och seder trots Symfoniens hegemoniska position. Att det blir den fokusen är delvis en effekt av att boken delats upp i två. 

Men var så säker: musikaliskt röj kommer att förekomma.

Hemsidan är live

En nyhet är att Medleys hemsida äntligen är online! Du hittar den på Medleycomic.com och utöver att du där kan läsa om figurerna (just nu bara Axel, Stefan och Catherine) och få en summering av grundstoryn, så kan man även skriva upp sig på nyhetsbrevet – något som du som läste detta när det först dök upp i mailkorgen givetvis redan har gjort.

Men här är grejen: Du kan också läsa alla de tidigare nyhetsbreven! Ja! De ligger där, allihop! 

Jag har ju tidigare fått frågan om det går att länka vidare enskilda texter som gått ut i nyhetsbrevet, och det har tyvärr varit lite klurigt eftersom alla nyhetsbreven skapats specifikt för att skickas ut till de som prenumererar, först och främst. 
Men – efter lite trixande kommer alla nyhetsbrev från och med nu att hamna på hemsidan två veckor efter att de publicerats här (reds.anm; uppenbarligen kan det också dröja 1,5 månad…), efter att det skickats ut till alla prenumeranter. 
Detta är givetvis för att jag vill ge de som skrivit upp sig på nyhetsbrevet något särskilt som tack. 

De som faktiskt prenumererar direkt i mailen kommer också att få uppdateringar som inte hamnar på hemsidan, detta kommer att ske mer frekvent desto närmare vi kommer lanseringen av Medleys återkomst. 
Som sagt, har man skrivit upp sig får man veta allt först. ❤️ 

Medleys återkomst, nu i tryck

Sist men inte minst är jag med i senaste numret av Seriefrämjandets tidskrift om tecknade serier, Bild&Bubbla (som har en sprillans ny form, bara en sån sak). Jag är väldigt glad över detta, inte minst eftersom hemsidan kom upp precis lagom till att tidningen publicerades. Såklart passar jag på att omnämna den och Medleys återkomst i samma intervju.

Håller nu tummarna för att riktigt många ska läsa och bli nyfikna, för om det är något vi behöver så är det fler allierade. 

Men – ett steg i taget. Nu är det inte långt kvar.