Nytt år, nya tag

Rivstart följt av tomgång, sedan gasar vi igen

Även om vi redan är en bit in: gott nytt år, finaste följare! Jag har blivit ombedd att försöka få ut lite kortare texter om vad som händer, även när det inte händer så mycket. Problemet är att det brukar bli något av en ketchupeffekt – först kommer inget, sen kommer allt. Just nu är det ganska lugnt inför nästa period. Trots att en ganska intensiv arbetsperiod precis avslutats.

Precis enligt planen (!) har nämligen årets första månad gått i seriernas tecken. Jag har i det närmsta tuschat klart alla sidor på det första kapitlet (läs: sju rutor kvar…) och nu återstår de extrasidor och bonusmaterial som skall få boken att bli riktigt fin. Det är en del, skall erkännas, och jag ser så fram emot att få sätta tänderna i allt. För att inte tala om hur kul det ska bli att få gå loss med det som brukar kallas mangaraster, eller screentones – läckra punktraster som sätter pricken över i:et. ❤️

Vägen framåt är kantad av frilans

Att det blev så tyst precis efter nyår handlar paradoxalt just om det här att jag hela januari haft utrymme att råfokusera på Medley. 

Under slutet av förra året, när det blev uppenbart hur mycket grejor som stod i vägen för en vår-release, började jag febrilt att stuva om i min kalender. Uppdragen går inte att flytta på, de behöver sitt eget utrymme. Samma sak gäller Medley: jag behöver dedikerad tid till att teckna serier, och försöker jag att göra det parallellt med de inbokade uppdragen blir båda lidande.

Det är bara att bita ihop och riva av det som behöver göras, innan det kan bli några seriesidor. För som vi alla vet: en serietecknare med mat i magen är en bra serietecknare.

Medleyåret 2026

I ett par år nu har jag kört på nåt som jag kallar Nyårsambitioner. En förändring eller större grej som man vill sträva mot, men som inte känns lika betungande och allvarligt som ett löfte.

Att göra Medley är dock inte en ambition, det är gör-jag-inte-detta-så-sprängs-jag; men allt som handlar om hur det ska gå till och att vägen inte alltid är spikrak, det ska man nog ändå vara ödmjuk inför.
Nå. Det finns en plan. Jag är så himla nervös över att den inte skall gå i lås – och förseningar kan absolut inträffa – men den ser ut ungefär såhär.

En hoppfull Medley-planering
Januari	Tuscha klart så mycket som möjligt på kapitel 9 (första i boken) CHECK
Februari – Maj (3,5 månad)	Gör vårens frilansjobb. Detta inkluderar att illustrera två kapitelböcker + ett par singelomslag och ett skivomslag, samt hålla en försvarbar mängd workshops på bibliotek och skolor.
Maj – Juli (2,5 månad)	Teckna upp de nya seriesidorna, de nya illustrationerna som görs specifikt för boken och allt extra bonusmaterial.  Rastrera och färglägg.
Augusti	Sista justeringarna. Beställ och ta in korr på boken, beställ provtryck och leverera  de färdiga filerna till tryckeriet.Formulär till backare går ut.
September	Medan boken trycks, formge och beställ de sista ”Rewards”-tilläggen som Medleys grymma backare skall ha till sina respektive nivåer.
Oktober	Boken och alla godsaker packas ihop till fina paket både i Medley-högkvarteret och hos distributören för att sedan åka ut till alla backare!

Givetvis kan saker dra ut på tiden, och jag kommer även att försöka att smyga in lite Medley under våren i den mån jag kan. Tyvärr vet jag av erfarenhet att frilansjobb tar sin beskärda del av ens energi – och tecknar man eller föreläser en hel dag behöver man återhämtning efteråt. 

Hur kul det än är att teckna serier, så är det i ändå jobb. Det spelar ingen roll att det är något man brinner för; det går alldeles utmärkt att bränna ut sig på nåt man älskar! Och jag hoppas att Medley aldrig gör det mot mig. Jag vill fortsätta älska att teckna serier.

Ett steg i taget

En sak som jag återgått till att göra under januari, är att skriva arbetsdagbok. Det är lätt att stirra sig blind på allt som inte är klart, och inte ens reflektera över hur långt man kommit. Särskilt när man jobbar ensam, som jag gör, måste man göra en ansats att fira sina framgångar. Även när de är små! 

Tack vare den urgulliga anteckningsboken – som jag faktiskt började använda för typ 10 år sedan och sedan glömde bort – kan jag se, svart på vitt, hur mycket som faktiskt produceras när jag bara får sätta mig ner och rita. 
Det är en del kvar att göra, såklart. En del slapstick, en del drama och lite för många överdetaljerade bakgrunder med lite för många streck. 

Och det ska bli så roligt att få visa er allt.