Ett steg fram, två tillbaka

Man får inte bli för bekväm

Den uppmärksamme lade kanske märke till att det inte blev nån uppdatering förra veckan. Till mitt försvar lade jag nästan exakt all vaken tid på att teckna och tuscha Medley-sidor (med pauser för att spela Metaphor: Refantazio) nu innan frilansandet skulle återinträda i vardagen. Varje dag: Medley. Varje kväll: Medley.
Men ibland kämpar man verkligen allt man kan, och det räcker inte till.

Ett bistert uppvaknande

Jag varnade för att detta kanske skulle hända redan i förra nyhetsbrevet. Vänner och närstående har till och med flaggat för möjligheten, det gjorde de redan när jag lade upp min plan så långt tillbaka som i juli. 
Men det kan inte hjälpas! Hjärtat vill det hjärtat vill, och jag villeverkligen hoppas och tro att en övermänsklig kärlek till seriemediet skulle leda till en övermänsklig prestation. 
Det funkar inte så. Det funkar aldrig så.

Jag måste skjuta upp tryckningen av boken. 

Rewards, Add-ons och allt annat

Något jag även dykt ner i på sistone, är det rent praktiska med att producera alla kring-produkter. Det är ju detta som folk regelrätt varnarför när det vankas Kickstarter, ”Se upp, du kommer lägga massa jobb på bullshit som du inte bryr dig om!” 

Då har jag ett fantastiskt life hack, och det är att bara producera saker som man gillar. Jag har, på gott och ont, väldigt roligt nu när jag pusslar med hur paketering skall lösas, hur man lejer ut arbetet att packa ihop böcker med tillbehör delvis till distributören och samtidigt ser till att paketen känns roliga och personliga. Alla saker som tas fram vill jag ska kännas fina och lite premium, och jag lägger hellre en extra peng på att få sakerna att kännas som att de har schysst kvalitet, än att spara på slantarna. 
Sedan hoppas jag ju att det blir nån peng över som kan användas på nästa eventuella Kickstarter-kampanj, såklart. 

Att saker skjuts upp betyder också ofta att offererade priser blir dyrare, vilket kan bli ett problem… Så ska försöka att göra så många av rewards-sakerna som möjligt nu under hösten.

Det är ljuvligt att teckna serier

Jag har ruskigt lång startstrecka när det kommer till tecknade serier. Måste bekanta mig med formatet, gå in i materialet/storyn/manuset och inte minst – minnas hur man gör. Men sen! Sen är man igång. Och satan i gatan vad jag är i gasen just nu. Det är inte konstigt att man lätt blir fartblind och tror att man kan teckna allt på ett nafs. Det känns ju verkligen så! 

Och bara för att vara tydlig: visst går det framåt. Det är bara en mycket stor mängd bilder som skall produceras, fler än jag hade insett – och det måste man vara ödmjuk inför. 

Och ändå. Utan att ha reflekterat särskilt mycket över det, hade jag plötsligt rivit av ett gäng sidor som skjutits upp gång på gång eftersom jag trodde att de skulle vara svåra. Det svåra var i själva verket att minnas att ingenting är särskilt farligt. En ännu otecknad serie består egentligen bara av en massa lösningar som skall hittas på (berättarmässiga, tekniska, stilmässiga…). 
Det är, i sanning, underbart.

Tyvärr skall den goda cashen in. Men – en Lisa med Lön, är en Lisa som 1.) har råd att äta mat, och 2.) kan teckna mer Medley.

Som vanligt: allt spelar roll.