Hur är det med Catherine?

Lisa
4 februari 2025

Profil: Catherine

Från framgångsrik löjtnant till utstött solist

Nu är det dags för den figur som utan tvekan gör den längsta resan; och detta är oavsett hur lång tid det tar för Axel att nå fram till den legendariska platsen, Medley.

Profil

Catherine Hayes har haft det riktigt tufft på sistone.

Nyss hade hon allt hon kunnat drömma om; en åtråvärd titel som Första Löjtnant i den kungliga musikstyrkans specialförband, WAVE. Hon var respekterad och såg fram emot en lovande karriär inom musikmakten.

Sedan träffade hon Axel.

Catherine har nu ett uppdrag: att rätta till sina misstag genom att fängsla samme synthare som hon anser bär skulden till hennes olycka.

Bakgrund / Design

Designmässigt finns det jättemånga figurer som delar Catherines grundläggande design. Redan från början skulle hon vara uppstyrd med strukna, propra kläder; och med en inställning att hon tjänar ett större, mer ädelt syfte.
… Även om hennes känsla för vad som är rätt och riktigt börjar naggas i kanten ögonblicket hon kommer utanför Symfoniens stadsmurar.

Axel och Catherine försöker att avlägsna sig ur varandras liv för första gången, i kapitel 2 (från Medley – En ny våg, 2013). Det kommer inte att vara sista gången.

Kontraster möts

Catherine är en ung person som alltid har gjort ”rätt” inom den kontext som hon växt upp i. När hon träffar Axel är det första gången hon får träffa en jämnårig som behandlar henne som en sådan.
Av den anledningen har jag svårt att sätta en tydlig inspiration eller startpunkt; hon föddes helt enkelt ur en arketyp som jag ville utforska.

Detta nämndes i nyhetsbrevet där vi bekantade oss med Axel, men han och Catherine skapades i syftet att kontrastera mot varandra. Något som också mycket tydligt i deras figurdesigner: Catherine består av rundare former, Axels linjer är rakare.

Nej men, har jag råkat lägga in samma bild som i Axels nyhetsbrev? I och för sig, ja. Men se – Catherine är också med! Och hon är sig lik. Nästan.

Men så har det inte alltid varit! Under en kort sekund när figurerna först dök upp, så gav jag Catherine en slank kroppsform som är mer typisk för en aktiv, driven, (läs = ”pojkaktig”) hjältinna. Men det kändes tråkigt. Jag blev irriterad på förhand över hur olika kvinnligt kodade figurer förväntades agera nästan enbart baserat på hur de var tecknade. Som att ens kroppsform automatiskt skapade ens personlighet.

Och någonstans här togs ett Beslut ™ som aldrig har varit enkelt att förklara eller försvara. Men typ såhär gick det till.

Design

Ska vi ta elefanten i rummet?

Catherine är väldigt timglasformad.
Och jag ska inte sticka under stolen med att hon är väldigt rolig att rita.

Problemet är att jag inte var en särskilt rutinerad tecknare när jag ritade första Medleyboken. Det är ju ett humoristiskt verk främst, så jag såg verkligen inga problem med att Catherine tankfullt stod och pratade med armarna i kors i en vinkel som framhävde henne på ett parodiskt sexualiserat sätt. Jag tänkte att alla är med på skämtet; alla fattar vad det här syftar på. De kan skrocka åt det visuella skämtet, och respektera Catherine, samtidigt.

Men om man istället gjorde en ytlig genombläddring där den kontexten missas, så syntes ju inte den intentionen alls. Mitt försök att få Catherines karaktär att lysa igenom och få oss att ta en extra tankevända avseende hur hon presenterades var inte helt lyckat alla gånger.

En larvig liten serie som trycktes i de tidiga Medley-fanzinen som förklarar hur designprocessen såg ut.

Och detta stör mig, för jag gillar verkligen Catherine. Och det råkar jag veta att många av er också gör!

(Hon är nämligen väldigt efterfrågad när jag ska signera böcker ❤️)

Vill man läsa mer om hur jag resonerade om Catherine – samt hur hennes design diskuterades under tiden då första boken kom ut – så kan man läsa en något längre text från den tiden här.

Trivia

Ni ska veta att av alla figurer i Medley-universumet, har Catherine flest skrotade bakgrundsidéer. Eller skrotade och skrotade; vissa funderar jag på att omvandla, andra har det bara inte funnits utrymme att berätta om hittills.

En stor anledning till att Sidospåren (där jag berättar korta berättelser med fokus på världen och figurerna) kom till, var för att jag ville visa en annan sida av Catherines och Theodore Tremolos relation när de växte upp – och hur Symfoniens elitmusikaliska samhälle ledde till att de gled isär.

Ett utdrag ur Medley, bok 2, kapitel 9 (vilket blir kapitel 1 i boken). Sekvensen är under tuschning, så linjerna är lite uppblandade mellan blyerts och tusch.

Catherine i Bok 2

I nästa bok gör Catherine en rivstart. Hon är mer street smart än tidigare, hon sätter ingen prestige i att behöva lösa saker själv, och hon har full fokus på sitt mål. Och dessutom: en ny ball uniform.

Axel gör bäst i att se upp.