Nu blir det julmys: DEL TVÅ
God Jul och Gott Nytt År
I förra nyhetsbrevet tog jag er igenom bakgrunden till att jag började skicka julkort (TL;DR: jag ville hitta ett roligt sätt att få mina kunder att minnas mig, men vi kan säga att det… växte till något större) och guidade er sedan igenom 2014 till 2018 års julkort.
Det är inte alla som sett dessa, och de är också gjorda för att upplevas ”live”, egentligen – dock gör jag givetvis ett undantag för mina finaste och bästa, nämligen ni som prenumererar på detta nyhetsbrev. ❤️
Låt oss rivstarta precis där vi slutade! Vi har nu nått nådens år 2019.
2019
Fortfarande hög på min julkortsmakt (som ni vet, hade jag föregående år gjort en hel Medley-julkalender) ville jag upprätthålla en god och hög nivå. Men det skulle visa sig vara svårt – åtminstone för mitt egna julkort – för att tack vare de intrikata designerna hade ordet spridit sig.
Detta år gjorde jag således inte ett, inte två, utan tre julkort. Två av dem var dock till SF-bokhandeln – ett som fanns till försäljning, och ett som åkte med alla post-/webbordrar under perioden.
Då är det kanske inte så konstigt att jag tog det lite lugnt på julkortsfronten, och nöjde mig med ett klassiskt skåpvikt kort.
SF-bokhandelns kort var inspirerat av kortet jag gjorde 2016 (och vars processvideo du kan se här), alltså kunde man titta in i kortet på allt roligt som hände inuti den lilla butiken. Kortet som skickades ut till butikens kunder var betydligt enklare, och föreställde några väsen (en drake, en tomte, en kissekatt & en liten träsk-golem) som spelade rollspel.
Allt detta jobb gjorde såklart att mitt egna kort för 2019 behövde bli enklare – se kortet längst upp i detta stycke – vilket kanske var lika bra, för vi visste inte vilket år vi stod inför. Jag behöver inte säga det, va?
När vi väl nådde slutet av det året som skulle följa, det var då som vi verkligen behövde ett pampigt julkort…
2020
Vi behövde ha kul.
Det här året hade vi varit instängda och åtskiljda från våra nära och kära. Jag dagdrömde om det vanliga tillståndet (okej, inte hostandet på tunnelbanan och trängseln…) och om att få göra nåt roligt bland människor. En julföreställning! Jag bestämde mig för att skicka ut den känslan till vänner, familj, kunder och kollegor.
Detta diarama är riktigt fiffigt gjort (om jag får säga det själv) då både draperiet framför scenen och mittenpartiet av publiken sticker ut och skapar ett djup i mitten av bilden. Man kan fota av den i många olika vinklar och hitta nåt nytt. Blev så sjukt nöjd med detta.
Något man inte kan säga om efterföljande års kort.
2021
Inget funkade detta år. Kortet, som skulle tryckas på skimrande papper (med färgen ”vit” som bas; övriga färger trycks således ovanpå, och så skulle det guldiga pappret sticka fram på flera ställen – en omvänd foliering!) råkade först ut för lamineringshaveri.
Alltså, den glansiga ytan som skulle få motivet att poppa trillade helt sonika av, likt en orm som ömsar skinn. Jag försökte rädda korten medelst strykjärn (!!) och genom att skala av det värsta, men det blev… sådär.
Man tryckte upp en ny batch julkort, nu med korrekt laminering.
Postnord tappade bort försändelsen.
Nu var det slut på guldpapper. Sista, tredje (!!) upplagan av kortet fick tryckas ut på silverpapper och kom iväg till mottagarna alldeles för sent. Kris och panik.
Jag har inte ens en bild på hur kortet såg ut med sitt tilltänkta guldiga papper.
2022
Detta år hade jag jobbat på duktigt och hade varken ork eller lust att leka postkontor. Och, jag var djupt skeptisk mot konceptet ”skicka saker med Postnord” efter förra årets haveri.
Men nån gång ska man lära sig animera, så jag svängde ihop ett digitalt kort istället. Jag hade fortfarande goda förhoppningar om att Medleyboken 2 skulle kunna komma ut på ett förlag under den här tiden och teasade således lite om möjligheten i motivet, som bestod av lilla mig som sitter och ritar på serien.
Nu vet vi ju hur det gick; det var istället fansen som gav Medley vägen framåt.
2023
Jag hade återhämtat mig tillräckligt från tidigare års stress, hets och julkortskris för att åter igen försöka mig på något slags tittskåp/julkort i fysisk form. Utskärningen blev jättefin, jag minns det som att allt bara flöt på. Tittar man noga i bakgrunden ser man två välbekanta ynglingar som gjort en tidsresa: Welle och Lennox från Rewind (sidospåret Människomaskinen specifikt).
Här tänkte jag även passa på att visa er något lite skoj. Alla kort som ni sett hittills har nämligen en ”konceptskiss” som jag skickar till tryckeriet så att de ska veta vad jag vill skapa. Här ovan kan ni se den första planeringen för 2023 års kort (obs att måtten ändrades senare – men jag var faktiskt ganska trogen motivet från början till slut).
Och då är det dags att beskåda sista kortet, från förra året.
Minns ni?
2024
Tillbaka till rötterna; partiell foliering. Vrider man på kortet så glittrar det – OCH kortet är skåpvikt. En mashup och det bästa av två världar. För exakt ett år sedan skickades detta ut till er, via precis detta nyhetsbrev.
Det var lite hetsigt att få ut det här kortet, men det kändes viktigt eftersom jag var helt uppfylld av allt som skulle komma. Jag hade startat upp nyhetsbrevet och var mitt i planeringen av den kommande kampanjen. Även om det inte var något som jag hade gått ut med då.
Platsen där motivet utspelar sig är en helt oansenlig nedgången innergård som jag fotade av för många år sedan och tänkte att ”det här kan man göra nåt skoj med”.
Den verkliga förlagan ligger i Angoulême, en stad känd för att varje år sedan 70-talet varit platsen för världens tredje största seriefestival. Under 2026 kommer ingen festival att hållas, av goda skäl.
På baksidan av kortet skickade jag med en liten teaser: ”Vi ses 2025!” och så en bild hur jag packar en varmt gul bok som det står ”Medley” på. Jag hade hoppats att detta skulle ha blivit verklighet nu, att ni kanske till och med skulle ha den här otroliga julklappen i handen medan ni läser detta. Men så blir det inte. Inte än.
Boken behöver lite mer kärlek, och det ska den få – i januari. Det må bara vara en månad av helt dedikerat arbete, men det känns ändå mycket fint att kunna fokusera helt på Medley innan andra frilansjobb tar över för en tid.
På baksidan av kortet skickade jag med en liten teaser: ”Vi ses 2025!” och så en bild hur jag packar en varmt gul bok som det står ”Medley” på. Jag hade hoppats att detta skulle ha blivit verklighet nu, att ni kanske till och med skulle ha den här otroliga julklappen i handen medan ni läser detta. Men så blir det inte. Inte än.
Boken behöver lite mer kärlek, och det ska den få – i januari. Det må bara vara en månad av helt dedikerat arbete, men det känns ändå mycket fint att kunna fokusera helt på Medley innan andra frilansjobb tar över för en tid.
2025
Åh. Just ja. Ni märker säkert att det saknas ett kort – det för i år.
Jag ska vara helt ärlig med att jag bestämde mig för att skippa årets kort helt och hållet redan i typ augusti.
Med allt som behöver ordnas med förstod jag att tiden och energin helt enkelt inte skulle finnas. Ett beslut jag är glad för nu.
Vi har tagit oss så långt; så väldigt mycket har hänt under detta år.
Ni ska veta att jag är otroligt tacksam för allt stöd, för alla hejarop jag fått. Utan er vet jag inte hur det hade gått.
Medley tuffar på – och 2026 är det äntligen dags.
God Jul och gott nytt år!
